COP30: ”En besvikelse – men också positiva nyheter”

Catarina Rolfsdotter-Jansson är journalist, moderator och programledare och har varit engagerad i Våra barns klimat sedan starten 2012. Hon är också aktiv i den internationella koalitionen Our Kids´ Climate. Under COP30 var hon på plats i Bélem för att leda tv-sändningar för medieplattformen We Don’t Have Time. 

För Våra barns klimat sammanfattar hon sina tankar från klimattoppmötet. Hon håller inte med om att COP har spelat ut sin roll.

Du kom hem från Brasilien i måndags kväll. Vilka är dina känslor efter klimattoppmötet?

– Precis som många andra känner jag en besvikelse över att avtalstexten blev så blek. De flesta trodde nog att någon form av utfasning av fossila bränslen skulle komma in i avtalet, men så blev det inte. Formuleringarna blockerades av oljeproducerande länder som Saudiarabien, Nigeria och Ryssland. Men vad som hände efter det var att COP-ordföranden André Côrrea do Logo sa att han personligen ska arbeta vidare för att ta fram en frivillig färdplan. Detta ska göras under hans mandatperiod som sträcker sig fram till nästa klimattoppmöte om ett år. Över 80 länder, varav Sverige är ett, har ju sagt att de vill ha en konkret färdplan. På detta sätt kan dessa länder arbeta vidare utanför FN-systemet. Det är väldigt positivt.

Varför är det så positivt?

– Vi har ju sett även tidigare hur avtalstexter har urvattnats. Eftersom formuleringarna tas genom konsensus så blir det automatiskt minsta gemensamma nämnare. Många har påtalat behovet att få till en process utanför FN-systemet för de länder som vill driva arbetet framåt. Nu tar André Côrrea do Logo personligen initiativ till detta, vilket är mycket spännande. Det handlar om en färdplan för färdplan för rättvis utfasning av fossila bränslen, men också en process mot avskogning. Internationella förhandlingar om att fasa ut fossila bränslen ska också hållas på en konferens i Colombia i april.

Hur tycker du att barnens perspektiv representerades på årets COP?

– Our Kids’ Climate var med både på offentliga möten och i våra tv-sändningar, där de gjorde en fantastisk insats. Det var flera brasilianska mammor på plats för att föra fram barnens perspektiv och det kändes både bra och viktigt. Jag såg också fler ungdomar och aktivister än vanligt i korridorerna. Många är medvetna om vikten av ungdomsrepresentanter och det är beklagligt att Sverige inte hade någon ungdomsdelegation på plats.

Hur upplevde du stämningen på mötet?

– Det var positiv stämning. För första gången på flera år hölls mötet i en demokrati – de tre senaste klimattoppmötena har hållits i Azerbajdzjan, Dubai och Egypten. Att vi var i ett demokratiskt land märktes bland annat genom att det var fler aktivister på plats, med skarpa röster. Det hölls också en rekordstor klimatdemonstration där många urfolksrepresentanter deltog. Aktivismen välkomnades av mötesledningen, vilket kändes oerhört positivt.

– Jag håller inte med dem som säger att COP har spelat ut sin roll. Det sker många möten utanför de regelrätta COP-förhandlingarna, till exempel mellan organisationer eller länder. Många av dessa möten leder till förflyttningar, även om det går för långsamt.

Vad hoppas du på inför nästa COP?

– Jag hoppas mycket på de två frivilliga initiativen från do Logo och på mötet i Colombia i april. Sedan hoppas jag att vi orkar stå kvar och pressa på, trots den backlash som alla som arbetar med klimatfrågan känner av. Som tur är finns det även företag som inte viker ner sig, till exempel SKF och Scania. De behövs nu när vi har starka politiska strömningar och partigrupper i EU som bromsar klimatarbetet.

Hur kan föräldrar och andra som vill engagera sig göra?

– Våra barns klimat har svarat väldigt bra på den frågan. Hemsidan är en guldgruva av material med olika tips och råd, till exempel en Klimatkompass för föräldrar som vill engagera sig och en utbildning om hur man pratar med barn om klimatet. Det jag vill poängtera är att vi vet att barns oro ökar när vi inte engagerar oss. Vilken typ av engagemang man ska välja beror på vilka möjligheter man har och på barnens ålder. Men att inte gör något är inte ett alternativ i läget där vi befinner oss nu. Alla kan göra något. Och både barnen och du själv kommer att må så mycket bättre än om du är passiv.

Vad kan man göra om man vill trycka på politiskt i klimatfrågan?

– Dels behöver man stötta de organisationer som redan finns, som till exempel Våra barns klimat och Naturskyddsföreningen. Det är också bra att på ett öppet sätt ta upp frågan med familj och vänner. Ibland finns en ganska stor diskrepans mellan hjärta och hjärna. Fram till valet är det oerhört viktigt att på alla sätt visa att vi är många som vill ha en skarpare klimatpolitik. Och rösta på partier som driver en klimatpolitik baserad på vetenskap.