Publicerad: 25 oktober, 2022

Den nya regeringens klimatåtgärder kan leda till ökade utsläpp av växthusgaser med uppemot 25 miljoner ton under mandatperioden, jämfört med nuvarande klimatpolitik. Det motsvarar hälften av de årliga svenska utsläppen. Det handlar framförallt om sänkningar av reduktionsplikten. Hela 33 miljoner ton utsläpp skiljer SD:s och L:s politik åt. Det visar unika beräkningar av riksdagspartiernas politik för tolv centrala klimatåtgärder. Bakom uträkningarna står Klimatkollen, Världsnaturfonden WWF, ClimateView, Naturskyddsföreningen och Våra barns klimat.

– Att tre av fyra partier i det nya regeringsunderlaget har en politik som riskerar att öka utsläppen under mandatperioden är oacceptabelt. Genom att räkna på vilka effekter en klimatåtgärd får i praktiken kan vi nu visa att ett fåtal åtgärder kan få stor effekt på utsläppen och riskerar våra klimatmål. Sverige har underlevererat i klimatarbetet och det är dags att vi växlar upp kraftigt, dessvärre ser det oroväckande ut om regeringsunderlagets partier står fast vid sina positioner, säger Madeleine van der Veer, ansvarig för samhällspolitik, Världsnaturfonden WWF.

De unika uträkningarna visar hur olika politiska åtgärder påverkar utsläppen av växthusgaser i praktiken, med fokus på åtgärder som kan ha effekt under mandatperioden. Resultatet visar att den nya regeringens politik kan komma att öka utsläppen av växthusgaser kraftigt, men också att det finns stora skillnader mellan Liberalerna och de andra partierna i regeringsunderlaget.

Utsläppsberäkningarna är baserade på samtliga riksdagspartiers ställningstaganden till 12 utvalda klimatåtgärder, som tillsammans har stor effekt på utsläppen av växthusgaser. Uträkningen visar alltså effekten av hur partierna ställer sig till olika åtgärder. Det handlar bland annat om partiernas inställning till reduktionsplikten, bonus-malus, återställande av torvmarker och klimatklivet.

– Sverige har genom Parisavtalet förbundit oss att ta vår del av ansvaret för att minska de globala utsläppen, men våra beräkningar visar att det nu finns en stor risk att utsläppen istället ökar de närmaste åren. Vi uppmanar den nya regeringen att genomföra åtgärder som vi vet ger positiv effekt på kort sikt, inom trafik, livsmedel och återställande av våtmarker, säger Erik Pihl, doktor i energiteknik och sakkunnig på Naturskyddsföreningen.

Den klimatåtgärd som har störst betydelse för slutresultatet givet de förändringar partierna föreslår är reduktionsplikten. Med de förändringar av reduktionsplikten som SD, KD och M vill göra bedöms utsläppen öka med 23–24 miljoner ton, medan utsläppen med MP:s föreslagna skärpning istället skulle minska med ytterligare 7 miljoner ton jämfört med nuvarande plan. Beräkningen baseras på de positioner om reduktionsplikten som partierna gick till val på.

Samtidigt som reduktionsplikten är ett styrmedel med stor potential att påverka utsläppen så är det långt ifrån oproblematiskt. Hållbart producerade biodrivmedel är en knapp resurs och reduktionsplikten kan därför enbart fungera om vägtrafiken samtidigt minskar och elektrifieringen av fordonsflottan påskyndas. Reduktionspliktens genomslag i beräkningarna är främst en indikation på att åtgärder inom transportsektorn kan ha stor effekt på utsläppen i närtid.

Skillnaden mellan Liberalernas och Sverigedemokraternas politik är mer än 33 miljoner ton vid en jämförelse av deras egna positioner i granskningens utvalda frågor. Det motsvarar nästan tre fjärdedelar av Sveriges årliga utsläpp. Sedan Tidöavtalet slöts finns det dock inte lika stora skillnader mellan partierna i regeringsunderlaget, eftersom även Liberalerna gått med på en sänkning av reduktionsplikten till EU:s miniminivåer. Beräkningarna syftar dock till att jämföra partiernas egna ambitioner på klimatområdet och därför har valet gjorts att inte utgå från kompromissen i Tidöavtalet.

– Tiden är knapp och vi måste nu göra rätt saker för att få ner utsläppen. Det handlar inte bara om att räkna fram effekten av en åtgärd, utan att transparent kunna visa vilka avgränsningar och antaganden som ligger till grund för resultatet. Självklart bör den nya regeringen utsläppsberäkna sin kommande klimathandlingsplan och visa medborgare hur de tänkt nå målen, säger Tomer Shalit, grundare av ClimateView.

De åtgärder som beräknats är: koldioxidskatt och energiskatt, (nivå på och undantag från), bonus-malus, reduktionsplikt, kilometerskatt, Klimatklivet, energieffektivisering av flerbostadshus, flygskatt, konsumtionsskatt på livsmedel, samt återvätning av torvmarker. Dessa åtgärder utgör viktiga klimatpolitiska styrmedel samtidigt som det självklart behövs mer politik än dessa styrmedel för att Sverige ska leva upp till Parisavtalet. Urvalet av åtgärder har gjorts utifrån klimatnytta och vilka åtgärder som anses beräkningsbara.

– En klimatpolitik utan vare sig budget eller utsläppsberäkningar är som att gå och handla mat utan varken prislappar eller att veta vad jag har i plånboken. Det är alla medborgares rätt att veta vad partiernas politik leder till i utsläppsminskningar i närtid och det är därför extra allvarligt att ett av partierna inte ens svarade på våra frågor. Våra unga förtjänar att få veta vilken politik som partierna skulle genomföra och vilken effekt det får på utsläppen, säger Frida Berry Eklund, talesperson för Våra barns klimat.

Kontakta gärna:

Madeleine van der Veer, Världsnaturfonden WWF, 070-292 44 12, Madeleine.vanderVeer@wwf.se
Erik Pihl, Naturskyddsföreningen, 072-3144670, erik.pihl@naturskyddsforeningen.se

Här finns hela analysen: “Utsläppsberäkning av riksdagspartiernas politik för kommande mandatperiod, åren 2023–2026”.

Om analysen

Åtgärderna som beräknats har i huvudsak valts ut från Panorama, ett oberoende analysverktyg som utvecklats av bland andra Klimatpolitiska rådet och ClimateView. Det är befintliga åtgärder och nya förslag som både kan genomföras och ge effekt under mandatperioden 2023–2026.

I en enkät har alla riksdagspartier utom Moderaterna svarat på hur de ställer sig till åtgärderna. Baserat på svaren, samt kompletterande information från partierna och offentliga ställningstaganden, har totalt tolv åtgärder beräknats. I frågor där partiernas svar varit otydliga har deras ståndpunkter bedömts som status quo, även om de offentligt uttalat en viljeinriktning som skulle kunna leda till förändringar av åtgärderna. Partierna har också haft möjlighet att föreslå egna åtgärder, under förutsättning att de själva beräknat effekten av dessa på ett transparent sätt, men inga förslag har inkommit som kunnat inkluderas i analysen. Moderaternas positioner har istället hämtats från externa källor och genom egna antaganden. Partiet har givits möjlighet att ändra Klimatkollens antaganden, men valt att inte göra det.

Utsläppseffekten av partiernas politik utgörs av skillnaden jämfört med beslutad politik, både åtgärder och förslag på nya styrmedel. Status quo är således redan beslutade nivåer på styrmedel såsom koldioxidskatt och reduktionsplikt (för nya styrmedel räknas status quo som att det inte finns). För partier som föreslår en försvagning av en beslutad utsläppsminskande åtgärd redovisas effekten som en utsläppsökning. Partier som istället vill skärpa en åtgärd, eller införa en ny, krediteras en utsläppsminskning.

Beräkningarna kompletterar analysen av partiernas klimatmål som presenterades i Almedalen i juli i år, som visade att endast två av riksdagens åtta partier (MP och V) har klimatmål i närheten av Parisavtalets 1,5-gradersmål.

Redovisningsföretaget PwC har lämnat synpunkter på beräkningarna och dessa har justerats i enlighet med synpunkterna.

Dela: